Igår jobbade jag, det blev en lång dag. Vid nio tog vi shinkasen till Nagoya för att gå på ett kundmöte. 13 timmar senare var jag tillbaka i lägenheten… Inte riktigt vad jag planerat. Väldigt mycket resande och väldigt mycket väntande för 1 1/2 timmes möte.

Övriga familjen såg till att det inhandlades en ny resväska och sen gick dom på vår favoritrestaurang och blev bortskämda. Dom gillar tjejerna där. Vi gick förbi idag också runt lunch när de var stängt, bara för att vi ändå skulle passera där och då kom dom utspringande och hälsade, även fast dom inte hade öppet.

Idag ska jag också jobba. Har ett eftermiddagsmöte och sen en middag.

Vi provade att gå ut en stund runt lunch idag, äta behövde vi ju. Men det är för varmt idag, 35 grader i skuggan. Man orkar inte långa stunder och man zick zackar för att hitta skugga. Men tjejerna klagar inte mycket, dom skuttar lite mindre, men klagar inte.

Lunchen idag blev sushi på rullband. Vi har inte ätit det innan för att vi trodde att tjejerna inte skulle äta så mycket. Men det gick jätte bra! Ella åt fisken och Julia risbollarna. Rispåsarna åt dom båda två. Dessutom har dom aldrig suttit så still när vi ätit, det fanns ju massor att titta på

Jag har börjat packa idag. Slängt förpackningar till saker vi köpt, tagit bort allt onödigt som inte behöver följa med. Lagt fram och provat ögonmåttet om vi kommer att få med allt. Jag tror det faktiskt. Med den nya resväskan (då blir det tre totalt) borde det gå. Och har vi väl kommit fram till flygplatsen så är det ju inte jobbigt med tre väskor. Eller jag tänker att har vi väl kommit på flygtåget till flygplatsen så borde det vara lugnt sen. Vi kommer att ha varsin ryggsäck med handbagage också, och Thomas kanske en extra kasse med en pryl från Ghibli museet.

Men det löser sig.

Tjejerna vilar nu framför Peter Pan. Dom har glömt att vi köpte glass på vägen hem från stan som ligger i frysen, men det kommer dom nog snart på igen. Thomas sover på soffan och jag städar lite, men det känns inte som nån vits ännu riktigt. Tjejerna ska ju leka här en hel dag till. Men lite kan jag förbereda.

Jag tror jag tar en taxi till jobbet i kväll, känns inte riktigt som väder för en halvtimmes promenad. Särskilt inte om jag ska vara i form för att gå ut och äta middag på kvällen.

Det är en av de saker som är så fascinerande med Japan. Inte någon stans känner man att man behöver vara rädd för att bli bestulen. Folk går på restaurang och när dom går på toaletten lämnar dom telefoner, datorer och handväskor helt obevakat vid bordet. Tappar man något så är det nån där direkt och plockar upp och ger tillbaka.

Man vänjer sig ganska snabbt och jag kan tänka mig att turistande japaner i övriga världen kan vara ett lätt byte för tjuvar.

Jag läste en artikel om en amerikan boende i Japan som fått sin cykel stulen. Han hade den olåst vid en järnvägsstation. Polisen ringde honom senare samma dag och bad så mycket om ursäkt och talade om att dom hade hans cykel. Det var en man som hade varit på fest och lånat den när han skulle hem. Dom ursäktade sig länge och krävde två saker innan amerikanen fick gå med sin cykel. Dels att han skulle ta emot tjuvens skriftliga ursäkt och dels att han lovade att börja låsa cykeln.

Vi hade tänkt oss en dag där vi delade upp oss lite. Men vi gjorde inte så ändå.

Vi började dagen i Shinjuku, det är en enorm station i många våningar och massor med tåg och tunnelbanor. I ena hörnet av stationen finns ett 14 våningar högt shoppingcenter. På 8 av våningarna finns Tokyo Hands. Tokyo Hands är som Panduro, K-rauta och Ikea tillsammans och lite till. Det finns i princip ingenting som dom inte har och nästan allt vill man ha. Idag handlade vi dock inte så mycket. En japansk flagga till kojan blev det och lite andra saker.

Efter det besökte jag Uniqlo som hade en fantastisk rea på sina barnkläder. Farligt. De andra affärerna passerade jag utanför, jag vågade inte ens gå in. Då hade det blivit på tok för dyrt. Det vara bara de finare märkena.

Vi åt lunch, slog till med pizza, det har vi inte ätit i Tokyo innan. Efter lunchen tog vi oss till Harajuku, igen. Några saker som vi ville köpa innan det är dags att åka hem. Sen fick jag åka till Sou Sou igen för några par strumpor till.

Nu har vi ätit en tidig middag hemma, nudlar. Efter middagen har vi lovat tjejerna att gå till ett café, så det är nästa sak på agendan. Caféet ligger alldeles här bredvid och är tydligen känt i hela Tokyo, folk åker långt för att komma dit och fika. Vi får se hur det är och om vi får plats.

Tjejerna lekte med en skyltdocka idag när vi var på Uniqlo. Vi sa till att dom inte fick, minst två gånger. Men ibland hör dom bara inte. Helt plötsligt tappade han handen. Och sen började byxorna halka ner. Julia blev väldigt förskräckt och försökte förtvivlat dra upp byxorna på honom igen, men klarade inte av det. Till slut fick hon hjälp av personalen och skämdes jätte mycket.

Så går det.

När man är i en Europeisk storstad är det ett kontant larm. Jag brukar tycka om att ligga på hotellet med fönstret lite öppet och bara lyssna. Bilar, mopeder, sopbilar men kanske framförallt poliser, brandbilar och ambulanser. Det är nästan alltid utryckning på gång, till nåt.

Så är det inte i Tokyo. På hela tiden vi har varit här har jag hört sirener kanske fyra gånger. Inte mer. Sopbilarna hörs, särskilt dom som samlar upp större föremål, men det är inte ofta. Bilar tutar nästan aldrig.

Det är väldigt lugnt över huvudtaget. Behärskat.

Det är väldigt rent i Tokyo. Nästan inget skräp någonstans. Jag hade fått bilden redan innan av att det skulle vara så. Men då hade jag också trott att det skulle finnas papperskorgar överallt. Men det gör det inte. Det finns nästan inga papperskorgar alls. Det finns ställen där man kan slänga tomflaskor på ganska många ställen. Men inte för vanligt skräp.

Alla har en skräppåse i sina väskor där man slänger sånt man samlar på sig under dagen och när man hittar en papperskorg eller när man kommer hem så tömmer man sin skräppåse.

Lite konstigt till en början, men nu har även vi skräppåsar.

Ella säger “mamma vi är godisråttor och du är skräppåse”. Hon har rätt.

Idag var det varmt. 32 grader i skuggan och stekande sol hela dagen. Vi hade bestämt att kejsaren skulle få besök idag. Men vi fick tänka om. Vi tog oss fram till de kända broarna som man kan se på håll med palatsen i bakgrunden. Men sen hade vi tänkt oss ta oss till trädgårdarna också. Men det gick inte. Det var på tok för varmt. Vi tog oss istället in till Harujuku och spenderade ett par timmar i väl avkylda butiker. Thomas fick träningskläder och vi andra tog det lugnt.

Sen tog övriga familjen sig hemåt medan jag tog en till sväng i 100 yen butiken (den stora). Jag hade även tänkt mig att ta mig fram till Sou Sou butiken. Men det var för varmt. Det gick inte. Jag orkade inte. Jag åkte hem jag också istället. Handlade för att laga middag och tog en dusch.

Nu är vi avkylda, det har varit lite jordbävning, och snart är vi redo för att laga middag. Efter middagen blir det nog en promenad. Vi planerar att ta oss tillbaka till barnklädesbutiken, den vi har hittat. Tjejerna fick ju varsin klänning igår, men vi kan nog tänka oss att handla lite mer. Det är bra tills skolan börjar.

Vi har köpt biljetter som tar oss ut till flygplatsen när vi ska hem och mentalt börjar vi förbereda oss, jag mer än övriga familjen. Nästa vecka för mig blir mycket intensivt jobbmässigt med två stora, viktiga, möten och en affärsmiddag. Så nästa vecka kommer bara att springa förbi och sen är det helt plötsligt dags att åka hem.

Tjejerna tittar på Tingeling och vilar. Jag har köpt varsin axelväska till dom idag, det har dom önskat sig. Sen har alla japanska barn här en liten väska till vattenflaskan som dom bär med sig hela tiden, även en sån hittade jag. Ella säger att hon inte får nåt av allt hon pekar på (hon pekar nästan bara på saker som hon redan har hemma…) så hon blir så glad när hon väl får nåt.

Vi började dagen med att ta båten till Asakusa. Det var en VARM dag idag. Man sökte skugga, hela tiden. Men det gick. Kortare stunder i solen gick att hantera. Väl i Aakusa snirklade vi oss genom smala shoppinggränder med en massa turistbutiker. Men på nåt sätt så känns det ändå inte Gamla stan-turistigt, det känns inte som om man blir lurad. Allt är ju så fint Man är nog bara naiv. Inget är heller jätte dyrt. Jag köpte några kimonos och vi smakade lite kakor

Sen begav vi oss till templet med den jätte stora lyktan – Sensoji templet. Där gick vi igenom alla ritualer och skänkte lite pengar. Idag tände vi även två ljus (Ella ett och Julia ett), vi tände dom för min fd kollega Nettan som begravdes i tisdags. Nu fick hon ljus, tankar och rökelse med sig på resan.

Efter Sensoji templet var vi egentligen helt slut. Men vi tog oss ändå an Kappabashi – the kitch supply district. Det var helt galet. En 800 m lång gata med bara köksprylar. I alla affärer. Flera våningar. Det var fantastiskt. Först en affär med bara keramik, sen en affär med bara matpinnas, sen en med bara lyktor, en med knivar, en med plastmat, en med bara kvittolappar osv. Det tog aldrig slut… Jag hade kunnat handla precis hur mycket som helst. Men man måste ju få hem det också. Lite handlade jag. Men jag hade kunnat handla så mycket mer.

Sen begav vi oss hem, det kändes som en lång resa. Vi var så varma och tjejerna så trötta. Men vi kom hem, till en lägenhet med AC.

Vi återhämtade oss en stund och gick sen en promenad ned till Nakameguro, ett område inte långt från lägenheten. Det ligger vid floden och är fullt av små butiker och restauranger. Sen beslöt vi oss ändå för att äta på den restaurang där vi åt med mina kollegor en av de första dagarna i Tokyo. Dom har så god mat, helt fantastiskt. Vi åt två sorters gyoza, friterad bläckfisk, friterad kyckling, gurka i vitlök, vårrullar med räkor och säker nåt mer som jag glömt. Dom har också en fantastisk umeshu med smak av grönt te, helt underbar.

Nu sover tjejerna. Nöjda. Dom har fått välja varsin kimono (och hunnit leka tempel med dom på sig) och varsin klänning på nästan den enda barnklädesaffär vi hittat. Dom har ätit massor (gyoza). Sprungit (och ramlat och slagit sig), fattar inte hur dom orkar i värmen. Tappat bort oss i Asakusa, men dom gjorde som dom skulle, stannade och stod still. Och nu somnat gott.

Imorgon en ny dag. Planen är att trädgården runt kejsarpalatset ska få sig ett besök. Vi får se om vädret tycker det också.

För min del har det varit vardag idag. Jag har jobbat från tidig morgon, försökt få ur mig massor med vettiga saker, och suttit i möte till sent. En bra dag, men jag är ganska slut. Det märktes redan i morse när jag gick till jobbet vid halv åtta att det skulle bli riktigt varmt och det blev verkligen helt galet hett. Men det funka ändå över förväntan. Man anpassar sig och man accepterar det. Det finns inget alternativ

När jag påbörjade min promenad hem vid halv sex tiden så började övriga familjen gå från lägenheten för att komma mig till mötes och äta på övriga kollegors favorit gyoza restaurang. Det var verkligen gott, jätte gott. Och tjejerna fick glass till efterrätt. Ella och Julia delade på ett fat med 12 gyoza. Thomas och jag fick dela på ett fat med åtta, våra var i och för sig lite större.

Sen fick jag ett tips från vår japanska agent idag på Calpis glass så det smakade Julia och jag på promenaden hem, MUMS! Ella tog en mer traditionell vaniljglass med chokladöverdrag. Men det är i princip helt hopplöst att äta choklad i Japan på sommaren, den rinner iväg innan man ens börjat äta.

Men, medan jag jobbade och slet så hann ju de andra så klart upptäcka nya delar av Tokyo (lite nya foton följer). Imorgon får jag följa med på äventyr igen!